Våren för mig är klorofyllgrön och vacker.
Idag tog jag med mig min minsta skatt på en promenad i solen.
Underbart att få andas frisk luft igen.
Vagnen i ena handen och kameran i andra.
I många år vågade jag inte vara glad när livet visade sig från sin ljusa sida. Hade det varit bra länge tänkte jag att nu händer snart något hemskt. Idag väntar jag inte längre, jag vet att det vänder, och om igen. Det är en del av livet att det går lite upp och ner.
Så man måste njuta av livet
när solen skiner
En nära i familjen blir plötsligt sjuk, många, många mil hemifrån. Vilken maktlöshet. Vill ringa och vara en tjatig och orolig anhörig som stör och ställer tusen frågor men jag väntar, avvaktar, måste lita på att andra gör sitt jobb. Mitt jobb. Är van att stå på andra sidan och stötta och trösta anhöriga i sin oro.
Idag lägger jag min tillit till mina kollegor i Umeå.
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna några ord innan du går...